Seminariet stärkte band mellan olika aktörer och utövare inom den nordiska barn- och ungdomslitteraturen genom att forskare, författare, illustratörer, kommunikatörer och förläggare med anknytning till den nordiska litteraturmiljön deltog, nätverkade och skapade synergier – även efter seminariet och antologin.
Stödmaterialet i Den nordiska bokslukaren som producerats av en nordisk arbetsgrupp bestående av barnbibliotekarier, illustratörer, författare, pedagoger och andra läsfrämjare, har byggts upp kring bilderböcker som nominerats till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris. Flera böcker tar upp universella teman som förväntas kunna ha lång livslängd och relevans.
Docent Mia Österlund ingår i styrgruppen för Den nordiska bokslukaren och menar att projektet bemöter en efterfrågan på nordiskt nätverkande och att Den nordiska bokslukaren uttryckligen förmedlar ett konkret handlingspaket som forskare och debattörer efterlyser.
Inte minst jurymedlemmarna i Nordiska rådets barn och ungdomslitteraturpriskommitté och Det nordiska lyftet har, menar hon, upprepade gånger påtalat att de nordiska böckerna måste resa i Norden eftersom kanaler för att sprida böckerna är avgörande när litteraturen ska nå ut.
Synergieffekterna omkring projektet är påfallande många och djupgående menar Mia Österlund, bland annat genom att materialen kan tillämpas med yngre barn och föräldrar därmed kan involveras, men också för att materialet kan spridas på flera nordiska språk och således främja användandet av skandinavisk språkförståelse. Den nordiska bokslukaren är ett imponerande och välskräddat projekt som konkretiserar läsfrämjande på bästa sätt, noterar hon.
De nordiska bilderböckerna passar även utmärkt för äldre barn, materialet kunde med fördel anpassas för högstadiet och gymnasiet, då även nordisk barnlitteratur
forskning kunde användas, fortsätter Mia Österlund. Just detta med att använda bilderboken med äldre barn och unga är något forskningen intresserar sig för, till exempel Katrina Åkerholms och Heidi Höglunds ”Komplexa bilderböcker med ungdomar: litteraturdidaktiska perspektiv” och Åkerbloms kommande avhandling och artiklar.
I antologin “Exploring challenging picturebooks as learning materials in early childhood education” diskuteras vad barn och unga egentligen borde läsa och varför, utifrån pedagogiska sammanhang, av ledande forskare och i ett internationellt och nordiskt perspektiv. Genom empirisk forskning framvisas konkret hur bilderböcker kan fungera för att utmana utveckla och vidga barn och ungas världsbild. Bilderböcker kan utmana, utveckla och vidga barn och ungas världsbild om de i tidig ålder kan erbjuda barn och unga ett brett fält med tematiska, kognitiva och estetiska utmaningar, har empirisk forskning visat, framhävs i antologin.
Genom teoretiska överväganden, analyser av bilderböckers innehåll, liksom empiriska studier med barn och unga framvisas vikten av ett sammanhang omkring bilderböckerna; skapandet av en läskultur tillsammans med barn, kompetenser i att läsa och skriva multimodala texter där multimodala texter är texter som använder sig av flera olika uttrycksformer, såsom bilder, ljud, rörliga bilder, och text så att man kan förstå och skapa texter som använder sig av flera olika uttrycksformer på ett effektivt sätt.
Här återfinns flera perspektiv som går att igenkänna ifrån pilotprojektet Den nordiska bokslukaren.
Motsvarande forskningsprojekt avseende yngre barn är till exempel ett projekt om bilderboken i undervisning vid Oslo storstadsuniversitet Oslomet där en antologi utgiven av Routledge, liksom temanummer av barnlitteraturtidskrifter är under arbete, lett av Åse Marie Ommundsen, Vid Åbo Akademi i Finland bygger man upp ett biämne i litterärt skapande.
Frågan om en bredare spridning av läskulturer är central – men vem eller vilka skulle organisatoriskt kunna förväntas ta vara på kunskaper och erfarenheter från Den nordiska bokslukaren – och praktiskt arbeta i detta projekts anda i ett längre perspektiv?
Projektet passar för lärarutbildningar i Norden, menar Mia Österlund, där studenter kunde vidareutveckla materialet. Exempelvis kunde de litterära priserna och barnboks kritiken ingå i materialet.
Modellen kunde med fördel också spridas internationellt med sikte på att öka synligheten för nordisk barnlitteratur globalt.
Mot bakgrund av detta och med beaktande av att projektet Den nordiska bokslukaren avslutar sin pilotfas under 2024, utvecklar Österlund sina tankar kring digitala plattformar och framtiden för nätverkssamarbeten kring nordisk barnlitteratur.
Det behövs en digital plattform med länkar och information till all existerande verksamhet kring nordiska barnböcker: litterära priser, kritik, ställen där det undervisas, berättas om forskning, barnboksinstitut, förbund som FIBUL, Barnebokkritikk med flera.
Det finns, hävdar hon, en samsyn på fältet om att detta behövs, det ska inte vara exklusivt för forskare utan samla forskare, förmedlare, utbildare, författare, kritiker, illustratörer med flera. Man kan jämföra med Nordiska ministerrådets initiativ Lyftet som resulterade i flera nordiska samarbeten genom att sammanföra författare i workshops med resultatet "att det nu finns otroliga böcker” som Linda Bondestam och Laura Ruohonens ”Hela konkarongen” och Jesper Wung Sung och Jenny Lucander ”Vad bestämmer jag”, berättar hon.
Kärnfrågorna att fokusera på är två – först och främst att bilderboken är till för alla åldersgrupper, den nordiska bilderboken är en resurs på alla utbildnings stadier och forskningen ger aktuella ingångar, till exempel genom Lydia Wistisen om skräpstudier och barnfattigdom.
Den andra frågan handlar om hur digitala resurser överbryggar avstånd och för nordiska bilderböcker och läsarna närmare varandra genom att de erbjuder språkliga smakprov, synergier och samarbeten.
Skulle det kunna göras möjligt att studenter vid lärarutbildningar i Norden kunde få i uppdrag att vidareutveckla materialet i Den nordiska bokslukaren och härigenom underlätta också för föräldrar att involveras i läsningen av nordiska bilderböcker för barn och därmed även ytterligare bredda kretsen av mottagare av materialet?
Det är centralt att lärarutbildningar är involverade. På så vis nås föräldrar exempelvis genom föräldramöten om läsning.