Nordisk konstverksamhet med gamla anor
Den varmt rosafärgade kasernlängan i sten från 1868 har genom tiderna använts som både militär inkvartering för ryska soldater, efter det finska inbördeskriget som fångläger och senare som bostäder och arkiv innan den nordiska konst- och kulturverksamheten tog vid.
Mellan åren 1978 och 2006 verkade först Nordiskt konstcentrum och därefter Nordiskt institut för samtidskonst (NIFCA) på Sveaborg. Nordiskt konstcentrum producerade utställningar som turnerade i hela Norden men också visades på Sveaborg. Glimtar från husets utställningshistoria finns än i dag inramade på väggarna.
Maaretta Jaukkuri, kurator och professor i samtidskonst, var utställningschef på Nordiskt konstcentrum 1983–1989 och var med när verksamheten flyttade in i nyrenoverade utrymmen på Sveaborg B28 i mitten av 1980-talet.
– Det har varit intressant att se hur residenskonstnärerna från den tiden blivit vänner för livet. Trots att vi i Norden har olika språk och bakgrunder är det något, kanske geografin, som förenar oss. Också i internationella sammanhang ser man att de nordiska konstnärerna alltid hittar varandra, även om de inte känt varandra sedan tidigare, säger Maaretta Jaukkuri.
– Konstnärer med nordisk bakgrund känner ofta grannländerna väl och är medvetna om ländernas ganska likadana sociopolitiska förhållanden. Jag tror att diskussioner om konst då blir vanligare än när man träffar kolleger i hemlandet. Man blir inspirerade av varandra och ser sitt eget lands kulturmiljö från en annan synvinkel. Dessa möten har också lett till utställningar i andra länder, säger Jaukkuri.
Förenande och fredsskapande
Nordisk kulturkontakt arrangerar genom Residens B28 residensvistelser för kreativt arbete fyra gånger per år. Residensvistelsens längd kan variera mellan en och sex veckor. Byggnaden fungerar också fortsättningsvis som kontor och evenemangsutrymme för Nordisk kulturkontakts dagliga verksamhet.
Mycket av den omsorg som i tiden lades ner på att skapa fungerande lösningar för arbetande konstnärer är till glädje än i dag. För närvarande restaureras till exempel husets gamla mörkrum, så att de ska kunna användas vid behov.
Anki Hellberg-Sågfors nämner som kuriositet att residensets namn rymmer en dold innebörd som understryker kärnan i det nordiska samarbetet:
– När vi skulle namnge residenset upptäckte vi att B28 också varit namnet på en atombomb. Vi valde att återerövra namnet som motkraft – i den här byggnaden ska vi arbeta för fred genom konsten, byggnadens historia till trots.